Folkbildning – Ett redskap i den nordiska kulturkampen I strävan att bilda och förkovra sig i litteratur, kultur, politik, samhälle och andra ämnen finns flera vägar att gå. Idag är den mest vedertagna vägen utbildningar i den av staten reglerade skolan, högskolor och universitet. Det lever dock kvar en form av bildningsmöjlighet som inte faller under de ramar som staten har angivit. Det är folkbildningen och den har av flera anledningar en unik karaktär. Folkbildningen är folkets redskap till bildning, oavsett ämnesområde, oavsett åsikt. För att förstå hur folkbildningen kan användas, påverka och genomsyra ett samhälle, bör man känna till dess uppkomst, utveckling och genomförande. Nedan följer en kort beskrivning av folkbildningens historia, dagsläge och en genomgång av folkbildning som bildningsmetod. Bakgrund och nuläge För över hundra år sedan (1902) lanserade Oscar Olsson, son till en skomakare i Helsingborg, tanken på studiecirkeln- eller läsecirkel som termen löd då. En form av utbildning där människor samlas för att lära sig tillsammans, utan några initiala förkunskaper. Skillnaden, från traditionell utbildningsform, är den att studiecirkeln, och folkbildning generellt, inte är lärarledd. Det är deltagarnas samlade erfarenheter, nyfikenhet och gemensamma intressen som skapar innehållet i studiecirkeln. Däremot har studiecirkeln en ledare vars uppgift är att guida deltagarna vidare i det aktuella ämnet och hålla samman gruppen. Folkbildningen har från första början och under lång tid genomsyrats av att verksamheten skall bedrivas enligt parollen "fritt och frivilligt". Folkets bildningsmöjlighet Folkbildningen blev tidigt ett redskap i arbetarnas kamp mot de styrande skikten, mot politiker och arbetsgivare. Med nyförvärvade kunskaper i att behärska det skrivna ordet och därmed möjligheten att kunna tillgodogöra sig avtal och dokument, kunde arbetarklassen hävda sig och åstadkomma stora samhällsomdanande förändringar. Men det var inte bara i läs- och skrivkunskaper som folkbildningen hade genomslag utan även när det gällde bildning inom litteratur, konst och samhällsvetenskap. Under 1900-talets första decennier var folkbildningen en utbredd och vedertagen form av utbildning. En utbildning på någon av Sveriges folkhögskolor ansågs vara en god merit och förutsättning för att erhålla en position i samhället. Många av de människor som engagerade sig i folkbildningen under 30-, 40- och 50- talen blev senare politiker, tjänstemän eller erhöll andra viktiga befattningar i samhället. Ända fram till mitten av 1900-talet var folkbildningen i händerna på folket. Sedan kom förändringar. De personer som tagit position inom politiken, via folkbildningen, ansåg att utbildningsformen var så viktig att staten borde stötta den på olika sätt, inte minst ekonomiskt. Naturligtvis togs initiativet i all välmening, men bidraget till de etablerade folkbildningsorganisatörerna, studieförbund och folkhögskolor, ledde till att dessa blev, och är än idag, styrda av statens bidragssystem. Folkbildningsrådet Folkbildningsrådet är en ideell förening med tre medlemmar: folkbildningsförbundet, Sveriges kommuner och landsting och rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation. Rådet har som uppgift anförtrotts av staten tre huvuduppgifter. 1. Att fördela statsbidrag till studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet 2. Följa upp och utvärdera denna verksamhet 3. Inlämna budgetunderlag och årsredovisningar till staten Folkbildningsrådet administrerar alltså bidrag och utvärderar folkbildningsarbetet utifrån regeringens riktlinjer och återrapporteringskrav, vilket gör att folkbildningens organisatörer är i en stark beroendeställning till rådet. I dag får 148 folkhögskolor och nio studieförbund del av statsbidraget. Fler studieförbund är på väg att etablera sig, bland dessa Ibn Rushd på vars hemsida, www.ibnrushd.se, man kan läsa följande: "Vår vision är att islam ska vara en självklar del av Sverige. Det ska inte vara något konstigt att vara svensk muslim. Vår uppgift är att stärka muslimer i Sverige och att ge ickemuslimer mer kunskap om islam."          I princip är samtliga, etablerade studieförbund eller folkhögskolor ägda av folkrörelser, politiska partier, landsting eller av religiösa samfund. De har alla olika inriktningar, men gemensamma nämnare är att de alla arbetar med integrationsfrågor, främjar mångkulturen och har en demokratisk plattform. Samtliga gör också anspråk på det bidrag som regeringen tillsätter folkbildningen årligen. Folkbildning genomförs idag fortfarande som studiecirklar, kulturverksamhet och annan folkbildning. Att se den organiserade folkbildningen idag som "fri och frivillig" är svårt, med det ovan beskrivna bidragssystemet. Men man bör dock ha i åtanke att folkbildningen kan arrangeras och genomföras i sin ursprungsform, utan statlig insyn och krav, men kan då naturligtvis inte heller erhålla några statliga medel. Studieförbund och folkhögskolor har sedan länge varit folkbildningens organisatörer men det finns i sig inget som säger att folkbildning ska erbjudas eller måste genomföras i dessa aktörers försorg. Idag ser situationen för folkbildningen annorlunda ut än för hundra år sedan. Högskolor och universitet har blivit det huvudsakliga valet av utbildning för nordbor. Men folkbildningen står inte i opposition till utbildningsverksamhet, utan kompletterar med bildning – det livslångt lärande – bestående av "mjukare" utbildningsformer, reell kunskap av värde för deltagarna och i individerna förankrat intresse. Genomförande av studiecirkeln En studiecirkel kan genomföras på flera sätt, men det vanligast förekommande är att en grupp människor träffas tre till åtta gånger och varje tillfälle varar ca två till tre studietimmar (en studietimme är 45 minuter). Beroende på ämne har man olika många träffar och tidsåtgången avgör gruppen tillsammans. Gruppen bör bestå av minst tre personer, men inte fler än femton stycken, för att alla ska deltagare ska kunna komma till tals och bli tillgodosedda. Första träffen är en genomgång av hur gruppen vill ta sig an det ämne som studiecirkeln berör. Vilket studiematerial (litteratur, film eller föremål) som ska användas, antal träffar och tidsåtgång kan vara utannonserade av den som leder gruppen, men kan också förändras utifrån gruppens önskemål. En preliminär plan för vad som ska göras vid varje träff upprättas den första träffen och ledaren kan dela ut uppgifter till deltagarna. Vid till exempel en läsecirkel, där deltagarna läser samma bok, kan olika kapitel delas upp på deltagarna, vilka sedan får redogöra för sin uppfattning av innehållet. Följande träffar följer man den plan som upprättats. Eventuellt kan man begagna sig av en gästföreläsare, se en film som berör det aktuella ämnet, göra ett studiebesök eller liknande. Den sista träffen utvärderas studiecirkeln av deltagarna. Har cirkeln fyllt sin funktion? Vad var bra, vad var mindre bra? Finns intresse för gruppen att fortsätta med ett nytt ämne? Syftet med studiecirkeln är att människor träffas, diskuterar och byter åsikter kring olika ämnen. Cirkelns ledare har rollen att se till att en konstruktiv och givande diskussion upprätthålls, samt att cirkeln håller sig något så när till det valda ämnet. Under hela studiecirkelns gång kan gruppen gemensamt ta beslutet att ändra kurs och göra förändringar i studieupplägget. Studieplaner Ibland finns så kallade studieplaner som gruppen kan använda sig av. Studieplaner är ett redan förberett upplägg kring ett visst ämne, ett komplement till ett studiematerial – t.ex. kan gruppen valt en bok som studiematerial. En studieplan till denna bok underlättar gruppens diskussioner och arbetet för studiecirkelns ledare. En studieplan är alltså en handledning med riktlinjer för cirkelns upplägg, kompletterande uppgifter och med frågeställningar som berör den aktuella boken. Annan folkbildning och kulturarrangemang Utöver studiecirkeln så kan vissa kulturarrangemang och gruppsammankomster, som inte följer studiecirkelns upplägg, betraktas som folkbildning. Exempel på när studiecirkelformen inte kan användas fullt ut är vid studier av körkort eller jägarexamen. Då krävs det en adekvat lärare som leder gruppen. Trots att sådana studiecirklar liknar den vanligt förekommande skolformen, genomsyras studiecirkeln ofta av folkbildningens informella och öppna dialog. Kulturarrangemang i folkbildningens namn skiljer sig inte i stort från annan typ av kulturarrangemang. Det kan handla om konserter, föreläsningar, workshops eller festivaler. Folkbildningspedagogiken är ett utmärkt redskap vid till exempel teaterföreställningar, opera och filmvisningar. Att beredas möjligheten att diskutera förväntningar, tillgodose sig kulturarrangemang gemensamt och sedan diskutera upplevelsen i grupp, ger deltagarna en berikande och mångfacetterad upplevelse. Vid arrangerande av annan folkbildning eller kulturarrangemang finns inga direkta riktlinjer för antal deltagare. Folkbildning och Nordiska förbundet Nordiska förbundet ser folkbildningen som ett självklart redskap i den nordiska kulturkampen. Pedagogiskt fungerar folkbildningen som ett viktigt komplement till andra bildningsformer då den är öppen för all form av information, inte bara selektiv. Folkbildningen möjliggör också sociala mötesplatser och låter människor växa i mötet med varandra. Tolerans och öppenhet präglar folkbildningen, vilket gör att ämnen, som i andra utbildningsinstitutioner är starkt färgade av politiskt korrekthet, kan öppet och uppriktigt avhandlas. Folkbildningen bereder en plattform för människors bildning och möjlighet att växa som individer. Det är Nordiska förbundets målsättning att använda sig av folkbildningspedagogiken där möjlighet finns, för att stärka kunskapen hos nordbor i ämnen som historia, kulturarv, samhälle, för att nämna några. Nordiska förbundet kommer att, genom olika insatser, stimulera till att föreläsningar, kulturarrangemang och studiecirkelverksamhet etableras runt om i norden. Förbundet har som ambition att lansera studieplaner till litteratur som är relevant för nordbor och för de personer som intresserar sig för den identitära tankesfären. Vår målsättning är att lansera studieplaner vid årsskiftet 2009-2010. Texten finns även tillgänglig i PDF-format. Klicka här för att ladda ned PDF-version. Frågor och förslag rörande Nordiska förbundets folkbildningsverksamhet kan skickas till: marcus.larsson@nordiskaforbundet.se